Vi befinner oss i en tid då fyrarna, långt innan de blev helt självständiga, var tvungna att välja mellan tre olika vägar. För det första kunde de åka till "paradiset", till en fyr vid kusten på fastlandet, vilket gav dem en viss närhet till familj och civilisation. Längre fram finns "skärselden", som ligger på en ö utanför havet som fortfarande är synlig. Isoleringen blir konkret, utan att det hindrar regelbundna återresor till fastlandet om behovet av mänsklig kontakt blir för stort. Men ofta är avståndet så stort och förhållandena så extrema att den drabbade personen måste vara beredd att vara ensam i flera veckor i sträck, instängd på en öde klippö i havet: han eller hon kommer till "helvetet". I själva verket är vaktens karriär redan bestämd och han har inget val. För att bevisa sitt värde och tjäna sig uppåt på stegen börjar han systematiskt i helvetet och slutar i paradiset, om han lyckas behålla sitt liv och sitt sinne, förstås...